Om konsten att driva ut demoner

Vad nu, en person som driver ut demoner?

Det finns i bibeln saker som verkar mycket främmande för oss som lever i vår tid. En av dem dyker upp i vårt evangelium för idag: En person som driver ut demoner.
(se Markus evangelium kap 9:38ff)

Demoner eller onda andar var förklaringen som fanns för många sjukdomar och andra tillstånd som en människa kan hamna i, alltså då för cirka 2000 år sedan. Allt som förstörde livet för människor berodde på demonerna tänkte de, tydligast var kanske epilepsi eller svåra depressioner. Det såg ju verkligen ut som om någon kraft hade tagit makten över en människa så att hon inte kunde kontrollera sig själv. Idag har vi andra förklaringar, vi vet mera om sjukdomstillstånd, om virus och mentala tillstånd, om kroppsliga och själsliga sjukdomar. Gud och forskningen ger oss nya kunskaper hela tiden och vi får nya sätt att hjälpa varandra.

Saken var att Jesus hade visat att han hade makt över det som då kallades demoner, han befriade människor både till kropp och själ. Han visade på Gud vilja att vi alla skulle skulle leva gott och fritt.
Det finns ganska många berättelser i evangelierna om hur Jesus driver ut demonerna och befriar människor.

En terapeut som arbetar med missbrukare och personer som har hamnat i beroendesjukdomar berättade för mig att vad de än gjorde så var det till sist bara två saker som hjälpte på allvar. Två saker som kunde bryta beroendets makt över en människa. Att hen hittade kärleken och fick en partner som kunde stötta och stödja henne. Eller att hon fann Gud på allvar och att hon började leva med Gud.

Finns det förresten något som mer liknar att vara besatt av en ond ande än svåra beroendesjukdomar som förstör människors liv på så många olika sätt.

Bara Gud kan hjälpa, antingen genom att skicka en människa i vår väg eller låta oss bli gripna av Guds kärleks makt. Vi kan inte göra det själva. Rörelsen Anonyma alkolister – AA talar om att det enda sättet att bli fri från beroendet är att överlåta sitt liv till den som är starkare. Bara en kraft som är starkare än vi själva och starkare än beroendet kan hjälpa.
Det gäller därför att överlåta sig själv och som de säger: låta Gud bli chefen och vi Guds anställda.

Kanske tänker vi i kyrkan lite mera om Gud som en varm och kärleksfull skapare och befriare. Men i princip så har de förstås rätt. Vi är beroende av Gud hela livet, vi lever här på jorden för att Gud vill att vi ska leva, och vi behöver hjälp från Gud och varandra om livet ska bli någorlunda bra.

På Jesu tid fanns det en hel del olika andeutdrivare eller helare som man kunde söka upp för att få mer eller mindre bra hjälp vid sjukdom av olika slag. En slags medicinmän eller visa kvinnor som kunde en del om örter och plantor men inte mycket annat. Nu kommer lärjungarna och berättar att några av dessa helare har börjat driva ut demoner med hjälp av Jesus namn. Vad de gjorde vet vi inte riktigt men det verkar som att det fungerade.

Lärjungarna vill sätta stopp för det hela, men Jesus säger till deras förvåning- ”Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. Den som inte är emot oss, han är för oss.”

Lärjungar vill ganska ofta ha ensamrätt på sin mästares ord och handlingar, de vill ofta sätta upp gränser mellan vi och dem. Historien är full av sådant, både i kyrkans värld och samhället, i olika religioner och politiken. Vissa får vara med och andra inte, vissa räknas och inte andra. Men här visar det sig att Jesus har ett annat sätt att tänka.

Vanligare är ju att tänka att den som inte är för oss är emot oss och sedan fördöma eller kasta ut den som har avvikande åsikter eller den som tror på ett annat sätt än vi är vana vid.

Men Jesus är inkluderande kan vi säga med ett modernt ord, han vill låta var och en som vill vara med.
Jesus visar oss att Gud är öppen famn och välkomnande kärlek för var och en som vill komma. Jesus vill se en annan gemenskap där ingen stöts ut eller förkastas. Där vi alla får vara med.

Paulus fortsätter på samma linje där han sitter i sitt fängelse och skriver sitt brev till församlingen i Filippi. (från Filipperbrevet 1:12ff)
När han själv blev fängslad har det dykt upp andra som förkunnar Kristus. En del av goda avsikter medan andra vill ställa till bråk. Några av kärlek och andra har orena motiv, de vill ställa till problem eller vinna fördelar själva. Vissa gillar Paulus och andra tar avstånd från honom.  Det har blivit lite rörigt.
Men då kommer Paulus med sitt ”Än sen” – vad spelar det för roll? Så länge Kristus blir förkunnad, så länge han blir mera känd och följd så spelar splittringen ingen roll.

De var inte så särskilt eniga eller lika ens då i början i kyrkan, det var mångfald och splittring redan bland de första kristna. Redan då fanns utrymme för att vara olika och ha olika drivkrafter och ideal. Så länge de ville ha Jesus som sin vän och räddare, som ledstjärna och medvandrare så var alla med. Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap utan en gemenskap med ett centrum, Jesus själv.

Guds famn är öppen för oss alla. Vi är alla väkomna och Gud ser oss med kärlek. Vi alla behövs för att det ska bli mera tro, hopp och kärlek på vår jord.

Och lite mindre demoner.

Kung Karls kyrka i Kungsör i vinterskrud

Predikan vid Högmässa i Kungsör 10 februari 2019, 

psalmer 185, 62, 776, 397, 89