Påsk på liv och död – vandringen till Emmaus

Berättelsen om vandringen till Emmaus har fångat människor i alla tider i kyrkan.

Det finns bilder och konstverk, dikter och böcker skrivna om den, och en av mina vänner gjorde en hel konfirmandläsning utifrån bara den texten. Det finns psalmer och sånger, som den här: Bliv kvar hos mig

Orden som lärjungarna säger till Jesus har blivit en aftonbön som beds över hela jorden: ”Stanna hos oss, det börjar bli kväll och dagen är snart slut..”

De sörjande och förvirrade lärjungarna gör en tung och lång vandring ut från Jerusalem till den lilla byn Emmaus, en mil från Jerusalem. Påsken närmar sig sitt slut och allt har hänt, men ingen förstår riktigt vad det kan betyda.

De går tillsammans, uppgivna och ledsna,  de talar med varann om allt det som hänt. Nu var allt slut, den som de trodde på var borta och de fattade ingenting.
Då kommer plötsligt någon som gör sällskap med dem, lyssnar noga på dem, går tillsammans med dem och berättar varför det gick som det gick. Hur det kunde komma sig att Jesus fick lida och dö.
De känner inte igen honom men deras hjärtan brinner.
Så kommer kvällen och när han verkar vilja lämna dem säger de: ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll, och dagen är snart slut.” Han stannar och de äter tillsammans, och när han bryter brödet, den välbekanta handlingen ser de!
Det är den uppståndne Kristus.

Emmausvandringen har blivit till en bild för livet och en illustration till löftet som Jesus ger: jag är med er alla dagar till tidens slut. Medvandraren som vi ofta inte känner igen, går med oss, lyssnar, förklarar, ger oss insikter och kunskaper om Gud och livet. Men framförallt delar livet med oss, är närvarande, alltid.

Hur kan det hänga ihop?

Lennart Koskinen skrev i Kyrkans tidning
”… ropet ”Kristus är uppstånden” handlar inte främst om den tidiga söndagsmorgonen för länge sedan, utan det för oss viktiga budskapet är att den historiska personen Jesus från Nazareth faktiskt lever, om än i en annan dimension än den vi är kroppsligt bundna till. Den historiske Jesus övergår till att vara den kosmiske Kristus, tidlös och därför närvarande i varje tid”. Hela hans krönika finns här.

Jag skulle använda andra ord men poängen är jag med på, uppståndelsens betydelse är att vi inte går ensamma genom livet, att Kristus vandrar med oss och ger oss inspiration, mod, hopp och insikter.
Han stannar med oss även när det börjar bli kväll och natten är här.

En Afrikansk Jesusbild