Maria

Plötsligt började jag ana varför!

Förut hade jag tänkt att alla de där Mariabilderna som fyller kyrkor och hem, bilar och offentliga lokaler i den katolska världen mest var kitsch eller någon slags modersdyrkan. Och när Mariabilderna mer och mer kom in i Svenska kyrkans lokaler och kyrkorum gillade jag det inte. En romantisk dyrkan av det moderliga eller sökersött idylliserande av barnet i hennes famn tänkte jag.

Och visst hade de feministteologer rätt som menade att den omöjliga föreningen av att vara oskuld och mor var ett ideal som användes som ett maktmedel mot kvinnor. Ett ideal som är totalt omöjligt inspirerar ju inte utan nöter ner en människa, pressar ner henne i jantelagens dammiga heltäckningsmattor, där hon osynliggjord förnekar att hon finns.

Men det var två saker som förändrade läget.

Upptäckten av den modiga Maria och en madonnabild i Torpa kyrka.

Jag är en av dem som är ofrivilligt barnlös. En sorg i livet, numera bearbetad och accepterad men som andra stora sorger i livet kastar den sin skugga över tillvaron.

En vårdag lånade jag nyckeln till Torpa kyrka utanför Kungsör för att ta några fotografier. Ljuset var bra, jag testade olika vinklar och såg närmare på detaljer och skulpurer i den fina medeltida kyrkan, jag var uppe på läktaren och i predikstolen, gick nära och tog översiktsbilder. Efter en stund fastnade jag vid en av de fina Maria-bilderna i Torpa kyrka. Så här ser hon ut.

 

 

 

 

 

 

Mariabilden har någon gång under årens lopp förlorat sitt barn, hon ler varmt men hennes händer är tomma. I den stunden, ensam i kyrkan med min kamera var det som om jag fylldes av en samhörighet med henne. Hon var som mig och jag var som henne. Mina händer var lika tomma som hennes, hennes händer lika tomma som mina.

 

 

 

 

 

För första gången blev en Maria-bild viktig för mig, talade till mig om en existentiell situation och gav mig lite tröst. Den tröst som finns att andra delar de sorger som finns i våra liv.

En djupt känslomässig upplevelse gjorde att jag upptäckte Maria, den unga kvinnan i bibelns berättelser på ett nytt sätt.

Jag tog fram berättelserna som finns om henne i bibeln och läste dem med nya lite mer öppna ögon och hittade mer. Något som andra har sett för länge sedan och många har sagt förut.

En modig kvinna som vågade följa sin innersta känsla och tro. Som vågade ta ett steg tvärs emot alla förväntningar och sociala gränser, vågade säga ja till kärlekens Gud och lita på att det skulle hålla. Och sedan när hon gjort det vågade hon gå vidare och stå fast vid sitt val.

Den lilla Maria, kanske den allra första kvinnan i världslitteraturen som uttalar sitt ja och sedan sitt ”jag”.

”Från denna stund ska alla släkten prisa mig salig” dånar det ur Marias lovsång innan hon kommer med rent revolutionära tongångar: ”Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort…” (från Luk 1:46-55)

Efter den stunden i Torpa kyrka gillar jag att se Mariabilder och jag har fått en aning om varför Maria kan vara så viktig för så många runt om i världen. Kvinnor i alla åldrar ser henne, men inte som ett ouppnåeligt ideal pålagt av män, utan som någon att få tröst och mod av. Hon ger tröst genom att dela kvinnors och mäns situation, hon ger mod genom att våga stå på sig och hon visar var det finns någon att vända sig till.

Gud som är livets och kärlekens källa, Gud som ser vår situation och som bär oss genom livet.

Men det är klart att det finns mycket kitsch också…

En spansk Madonna från Costa del SOl