Idrott i tro

P1 stod på son vanligt på morgnarna och till min förvåning dök det upp en debatt om idrott och tro. Eller rättare sagt: tidningen Dagen hade regerat starkt mot ett inslag på TV4 där reportern Mattias Tjernström hade gjort en kommentar om idrottare som tackat Gud för sin seger. På sitt twitterkonto skriver Tjernström ”Det är inte tron i sig, det är när dom hävdar att det är Guds förtjänst att dom vann som det blir fel. Stor skillnad.”

Det är klart att inslaget som återgavs på radion, länk här, där man fick höra kacklande höns i bakgrunden medan några amerikanska idrottare tackar Gud för sina segrar känns en aning stötande och som ett hån mot deras tro.

Samtidigt har förstås Tjernström rätt om hyckleriet som finns där till och med dopade idrottare tackar Gud, eller då outtalat Gud ges skulden för att konkurrenter snubblat eller blivit diskade.

Att se en seger som Guds förtjänst kan vara naturligt för en kristen, men inte på ett särskilt enkelt sätt, Gud ger livet och vår kropp, våra talanger och möjligheter. Genom våra medmänniskor ger Gud oss livsmöjligher men på ett indirekt sätt, genom kärlek och arbete som människor omkring oss ger. Det är både människorna själva som ger det, vi ger det till varandra, samtidigt som Gud ligger bakom att allt gott och livsbejakande sker. Trons förhållningssätt gör att vi kan se det samtidigt som människors och som Guds gåva till oss.

På samma sätt blir en prestation jag lyckas med både min egen vinst och Guds gåva till mig. Gud är ju med hela tiden och ger liv, kraft, mod, lugn och hopp och gör det möjligt att prestera det som jag själv gör efter att ha tränat och förberett mig. Jag klarar av det och samtidigt är det Guds gåva till mig. Ungefär så fungerar det för många. 

Därför är det helt naturligt att tacka Gud för att något har gått bra i livet. Gud som alltid går med har gett stödet och möjligheten som jag själv har tagit och gjort det bästa av. Eller i vissa andra fall turen och det goda som händer mig utan att jag har gjort något alls – ses som Guds gåva. En förälskelse, en vänlig människa som hjälper oss, en slump som gör oss glada, en solstråle som bryter igenom ett mörker. Den troende har någon att tacka och gör det, det är naturligt eftersom tron framförallt är en relation.

Men när andra råkar illa ut, när det handlar om skadeglädje eller vinsten som beror på fusk eller doping. Då blir tackbönen hyckleri och ett missbrukande av Guds namn, villket vi vet är ett brott mot ett av de tio budorden från bibeln. Då förstörs relationen med människor och med Gud. 

Om misslyckanden och förluster vill jag skriva en annan dag.