”Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont!” säger ängeln just när Abraham har tagit kniven i sin hand. Gör honom inget ont!
De har vandrat tillsammans i tre dagar och nu kommit fram till landet Moria och berget.
Abraham är gammal nu, över hundra år enligt bibeln och hans son Isak bör vara i 30-års åldern, när det händer. Inte ett litet barn alltså.
Och det sätter händelsen i lite annorlunda ljus. Den gamle mannen har levt med Gud så många år och mycket av det som Gud har lovat har skett. Abraham fick lämna sitt gamla land och vara med om mycket, men det dröjde innan han blev far. Innan Isak föddes.
Nu går de tillsammans genom landskapet, Abraham gammal och lite trött, men Isak stark och vuxen. Det måste alltså vara så att Isak vågade lita helt och fullt på sin gamle far för att följa med och göra det fadern bad honom om, kanske till och med lägga sig själv på offeraltaret. Abraham litar på Gud och Isak litar på sin far.
Och då griper Gud in, Gud sätter stopp för offret.
Abraham vågar lita på Gud trots det fruktansvärda som finns i början av berättelsen idag.
Och poängen är kraftfull och tydlig – offra inte ditt barn, gör inte ditt barn illa! Och Gud säger ”Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son.”
Och Gud sänder en bagge som offras istället.
Lyft inte din hand mot pojken!
Det berättas att i många olika kulturer kring Israel och Juda på gammaltestamentlig tid förekom den fruktansvärda seden att döda och offra barn, det finns spår av det i vår bibel.
Att offra barn och vuxna har funnits i många olika kulturer och religioner, kanske till och med i den forn-nordiska, de lärde är inte säkra om det ingick i blotet att döda människor eller ej.
Det var föreskrivet att den förstfödde av både djur och människor skulle ges till Gud, till den som har gett livet åt oss alla. Det handlade om tacksamhet och tillbedjan, att ge något viktigt till Gud. Att se till att relationen mellan människan och Gud var bra. Det är ganska obegripligt för oss men kanske finns det paralleller någonstans?
Offras människor och barn i vår tid? Vi vet att det sker, människor offras i krig och som arbetskraft, det finns slaveri och sexuell handel med människor, det finns dödsstraff och barnarbete. Och mycket mer.
Som ett första steg öppnar Gud möjligheten att offra ett djur istället för en människa. Och texten vi har hört är just den som tydligt och klart visar det: Det måste vara slut på offrande av människor!
Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont!
Länge pågick offrandet av djur och ting bl.a. i Jerusalems tempel, vi minns hur Maria och Josef offrade en duva när Jesus hade fötts. Det fanns också en tro att offer kunde sona synder som människor gjort. På den stora försoningsdagen samlades allt folket och bad, sedan lade översteprästerna händerna på syndabocken och jagade ut den i vildmarken, så renades folket från allt som blivit fel under det gångna året.
Jesus skulle sätta stopp för allt detta offrande långt senare, han skulle visa oss att om vi vill göra gott för Gud så ska vi göra gott för våra medmänniskor. Den som hjälper en medmänniska i nöd hjälper Gud, eller som det står skrivet ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” (från Matt 25)
Vi är längst in i fastan och nu börjar passionstiden. Det är bara en vecka kvar tills vi kommer in i påskveckan då vi kan följa Jesus på de sista dagarna när han plågades och torterades och till slut fick lida döden på ett kors.
Ett sätt att förstå vad det här handlar om är att se det som ett offer, Jesus blir Guds offerlamm, han går längst in i mörker och lidande och tar på sig allt det som skulle drabba oss, han bär vår börda.
Han delar allt det svåra och trasiga med oss. och han kämpar med allt det onda. Vi sjunger ”O Guds lamm i mässan” och då kan vi tänka så:
Jesus själv blir det slutgiltiga offret, vi behöver aldrig mer offra till Gud, nu har Gud själv offrat sig för oss.
Det här sista är viktigt. Ibland talas det om att Gud offrar sin son för att göra upp med ondskans makter. Men då blir det fel, det är inte så att Gud offrar någon annan. Nej Gud offrar sig själv och går in i mörker och lidande.
Hellre än att göra någon annan illa går Gud själv den svåra vägen för vår skull, Vi får tro att Guds kärlek är större än vi kan ana, villkorslös och omsluter oss på alla sidor.
Och Gud säger också till oss nu:
Lyft inte din hand mot pojken och gör inte honom något ont – eller kanske bättre så här: Lyft inte din hand mot någon, gör dem inget ont!
Min predikan rör sig i den svåra texten om när Abraham är på väg att offra sin son Isak i 1 Mos kap 22 – här hittar du texten
Predikan på 5e söndagen i fastan, årg 2, 2019 i Kung Karls kyrka
Människa först, sedan man, därefter präst i Svenska kyrkan i Södra Västmanland, ställer upp laptopen i Arboga, fotograferar, bloggar ibland, gillar film, musik, läser litteratur av många olika slag. 
en prästsida 