En gränslös kärlek – en predikan i trettondedagstid

En helt vanlig dag i Palestina på Jesu tid, Jesus vandrar med lärjungarna, de är på väg in i staden Kafarnaum, då dyker en romersk officer upp. En ledare för ockupationsmaktens soldater, cirka 100 man hade han i sin tjänst.
En icke-judisk person som judarna inte skulle ha något att göra med, en hedning, en som inte var ren. Om en jude gick in i hednings hem var han sedan tvungen att genomgå ganska omfattande reningsprocedurer.
Två människor med många olika skillnader och gränser emellan sig möts och det är en pojkes sjukdom som driver officeren att söka hjälp, att komma till Jesus. ”Herre min tjänare ligger förlamad, och har svåra plågor.” säger han.

Jesus gör ständigt på samma sätt, han bryr sig inte om gränser och skillnader, regler är till för människors skull, inte människor för reglerna. Regler kommer i andra hand när det gäller människors liv och lidande för honom. ”Ska jag komma och bota honom?”

Men officeren svarar ”jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord så blir pojken frisk.”
Han förklarar sin tro genom att likna den vid sin makt över sina soldater, tron alltså att Jesus har samma makt, makten att bara med sitt ord få saker att hända.

Han gör Jesus förvånad. Det händer mycket sällan. Nästan aldrig blir Jesus förvånad i bibeltexterna. Och Jesus agerar, han gör pojken frisk, säger till officeren: ”Gå, du trodde och det skall ske” till mannen som brukade säga gå och kom till sina underlydande säger Jesus samma sak. Gå.
Och i samma stund blev pojken frisk.

Jesus väcker tro hos många, men inte alla.

Ganska snart när Jesus började vandra omkring och predika och göra gott, upprätta och befria människor, ganska snart visade det sig att inte alla accepterade honom.
Många av folket kunde inte tro att han var den som skulle komma. De flesta hade inte så stark tro, ingenstans i Israel hade Jesus funnit så stark tro som hos den romerske officeren säger han.

Judarna såg sig som det utkorade folket, de hade blivit utvalda en gång för alla och var barn till Abraham, det innebar en fördel, de var inne i hela det gammaltestamentliga tänkandet. Många av den kände till eller kände Gud som han visas och skildras i Gamla testamentet.
De visste att Gud var himmelens och jordens skapare, att Gud var som den gode Herden, klippan som är fast och trygg att hålla sig till. De kände den store Guden som är större än alla tankar och föreställningar, Gud som är kraften bakom universums existens och skaparen av stjärnor och galaxer. Gud som omsluter allt och finns i allt. Som alltid är nära och håller tillvaron igång. Och som ser med nåd på oss människor. Ty så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom, läser vi i psaltarens 103 psalm.

Jesus kommer och han kompletterar det judarna redan vet, han utvecklar och lägger till nya kunskaper, han förändrar bilden så att relationen mellan Gud och människa inte längre behöver vara fruktan utan istället respekt och kärlek.

Evangeliet, det glada budskapet om Guds kärlek som är större än allt, det är det som Paulus skriver om i dagens epistel. Han skäms inte, tvärtom!
Paulus som först var en förföljare och jagade kristna för att omvända dem eller döda dem, nu har han själv blivit en av de främsta uttolkarna av vem Gud är och vad Jesus har för betydelse för oss. Han fick vara med om en omvälvande upplevelse på vägen till Damaskus, ett möte med Kristus själv, och efter det var allt förändrat för honom.
Och han skriver i sitt brev till oss.

Evangeliet är det goda budskapet som avslöjas för oss genom Jesus liv, hans död och uppståndelse. Evangeliet är Guds kraft som räddar oss alla, var och en som tror, Juden främst, de känner redan Gud på sitt sätt, men också greken, det vill säga oss alla som inte är judar.

Och här händer något radikalt. Det gränsöverskridande som Jesus alltid kom med, det gäller nu, det är inte längre frågan om att tillhöra rätt folk eller grupp, nu handlar det om något helt annat.

Och därför varnar Jesus dem som tror de är på säker mark bara för att de tillhör rätt grupp eller gemenskap, folk eller familj. Många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket, men rikets egna barn…

Rättfärdigheten från Gud, var just den som Luther upptäckte på nytt, vi minns berättelserna om hur Luther kämpade allt vad han kunde för att duga i Guds ögon och i sina egna, inte många har lagt ner så mycket arbete och askes, så mycket studier och kamp. Ända till den dag då han insåg med både hjärna och hjärta att Gud gör oss rättfärdiga, älskar och accepterar oss bara vi tar emot det i tro. Att Gud ger rättfärdighet istället för kräver den.

Rättfärdigheten som handlar om att vara älskad och accepterad av Gud själv, den kommer av tro och inte på något annat sätt.

Genom tro – till tro. Exegeter och teologer har grubblat och framfört olika förslag hur de där orden ska förstås eller tolkas, en menade att det handlar om två slags tro – genom att sätta sin lit till Gud den första sorten tro förs vi in i ett liv i tro – i gemenskap med Gud och andra kristna, ett liv där vi utvecklas att leva allt mer gott och sant, trons goda liv.

Eller också är det så enkelt att tro här betyder just en relation.
När vi litar på Gud, tar emot Guds kärlek som vi får för intet, villkorslöst stärks banden. Då vi vill leva närmare Gud, så skapas och stärks gemenskapen med Gud och med varandra.
Tro är att vilja tro, och viljan går vidare i att försöka lita på Guds ord till oss, tilliten skapas genom att vi handlar och prövar.
Vi märker om vi kan lita på en annan människa genom att göra det, lita på att hon ska hålla det hon har sagt. Om när hon gör det växer tilliten.
Så är det också med Gud. Guds löften håller, Gud är med oss i allt och ser på oss med kärlek.

Vi som alla vet att vi är älskade syndare, vi har gemenskap och samhörighet med varandra, vi är kyrkan och församlingen.
Vi behöver alla både Guds kärlek och gemenskapen med andra människor för att leva gott här på jorden. Och för att göra gott för alla dem som behöver oss, nära och långt borta.
Vi har bibeln och bönen, kyrkan, gudstjänsten och nattvarden som hjälpmedel.

Men det är inte tillhörigheten till ett visst folk eller en viss grupp, inte samma åsikter eller samma sätt att tro, det är vår relation med Gud som Jesus har visat oss som skapar banden.

Jesus skapar tro – på ett mycket enkelt sätt, han kommer till oss där vi själva är, möter oss med kärlek och omsorg, vill vara nära oss och gå med oss alla dagar till tidens slut.

Predikan 3 e Trettondedagen 21 jan 2018 årg 1 Ramnäs kyrka.
Texterna jag predikade över var Matt 8:5-13 och Romarbrevet 1:16-17

Rimfrost på grässtrån i januari 2018