Askonsdag och fastetid

Askonsdagen har en speciell tyngd i kyrkan, det är början på den längsta fasteperioden i kyrkans år.
Att fasta handlar om att avstå från något av två anledningar: för att kunna dela med sig till någon som behöver och för att få tid för att ägna sig åt sin relation med Gud, livets djupdimension. Och kanske hitta lite mer av sig själv på samma gång.

När vi hör ordet fasta tänker många på att avstå från mat ellet något vi äter eller dricker. Och så kan det vara – eller att vi avstår från något som tar mycket tid, splittrar vår uppmärksamhet eller gör att vår tid används till något som inte är det allra viktigaste för oss.
Har du något som stjäl din tid eller din energi så att du inte egentligen hinner eller orkar det som du vill? Kanske är det då dags för fasta? Att avstå från det, eller en del av det? Ofta är det enklare att förändra saker gradvis, lite i taget, dra ner på tidstjuvarna lite grann. Minska tiden framför datorn eller tvn, eller vad som fyller upp din tid, med en liten stund, som kanske sedan kan ökas om du vill.

Det är ingen tävling eller något krav från Gud eller kyrkan. Bara en tankeställare till oss om vad vi använder vårt liv till. Inte en krav men en möjlighet.

Så allvarlig är fastetiden. Den handlar om liv och död.
Vad vi gör med våra liv.
Hur vi lever i ljuset av vad som händer omkring oss i världen.
Och om det som mer än allt annat angår oss, grunden för att vi finns till.

En psalm för idag 438 i Svenska psalmboken (vers 1 och 3):
Du som i alltets mitt har ställt det kors
där du ger ut dig själv har gett oss denna fastetid
till läkedom och ljus och liv.

O Jesus, frigör med ditt ord
den bundna kraft som i oss bor,
att dig vi tjänar, dig vi ser i dem vi är tillsammans med.

 

Fastlagsris i form av videkvistar på altaret i Kung Karls kyrka i Kungsör.

Läs lite mer om fastetiden här och om fastekampanjen för rätten till mat som nu är på gång.

Några tankar inför 1a söndagen i fastan från Svenska kyrkan – Maria Claesson Sundin skriver.