Om en kvinna att lägga på minnet, en predikan på internationella kvinnodagen

En kvinna kommer till Jesus med en flaska dyrbar Nardusbalsam, de är hemma hos Simon i Betania. Där händer något som är så viktigt att överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.
Och det är just detta som dagens predikan ska handla om, om en kvinna som handlar och agerar. En kvinna som vågar stå för sin tro och känsla.

Kanske är detta en del av det som Jesus gjorde och sade som vi lätt missar, hur han lyfter fram dem som inte andra räknar med eller lyssnar på, just dem sätter han i mitten och ger utrymme och uppvärderar.
Kvinnor har under långa tider i historien tystats ner och behandlats illa. De har förvägrats att inta positioner i samhället, men faktum är att Jesus gör tvärtom. Han bryter mot könsmaktsordningen som det brukar kallas. Han lyfter fram dem som andra såg ned på.

Men inte nog med det, idag får vi se hur en kvinna visar hur hans efterföljare verkligen ska vara. När Jesus gick fram bland människor blev det ofta rörigt och stökigt, fler och fler trängde sig fram, och alla ville ha något av honom, gör mig frisk, ge mig pengar, se mig, hjälp mig.
Och det är inte svårt att förstå, kanske alla människor vill att livet ska bli bättre för var och en av oss. Vem av oss har inte krämpor eller brister som vill vill ha hjälp med och alla vill vi att de människor som vi bryr oss om ska få det så bra som möjligt. Det är inget konstigt med det.
Jesus ville gärna hjälpa och många befriades och helades. Han mötte alla med kärlek och omsorg, han såg alla.
Lärjungarna hängde med, de påverkades av omgivningen och bad också om det ena och det andra från Jesus.

Till slut kom en av dem fram och bad om att få sitta vid Jesus sida i himmelriket.

De kämpade för att själva få positioner och fördelar. Och kanske tänkte de som vissa kristna att om de bara trodde på rätt sätt och inte tvivlade skulle allt gå bra, om de kämpade till sig en så stark tro som möjligt så skulle de vara på säkra sidan. De skulle säkert bli friska och rika och vackra, om de bara ansträngde sig lite mer och mer och mer…

Där är de nu runt bordet och alla försöker säga rätt saker och göra rätt för att Jesus ska se dem och räkna med dem lite mer. De försöker imponera och begripa vad som är på gång.Jesus har just sagt att han är på väg upp till Jerusalem för den sista gången.

Då kommer den märkliga kvinnan, hon vill inte ha något av Jesus utan ge honom något istället. Ge honom det finaste hon har, dyrbara äkta nardusbalsam, den som var värd 300 denarer. En denar var en dagslön för en arbetare, alltså var det ekonomiska värdet nästan ett helt års lön. En enorm summa både då och nu. Och hon gav honom gåvan av kärlek och omsorg. Hon gör en god handling för honom som blir ett tecken för oss som kommer efter.

Att smörja någon med olja, visst gjorde man det inför en begravning som det står, men det var mycket mer i den handlingen. När en ny kung skulle ta sin tron i landet smordes han med helig olja.
När en profet skulle ta över efter sin läromästare smordes han eller hon med olja. Men mer än så.

Den smorde var en hederstitel som Jesus fick, och det heter på grekiska Kristus. Messias på hebreiska. Den som judarna väntar ska komma. Den som är befriaren och räddaren.
Handlingen kvinnan gör är att säga till honom – du är den som ska komma, ja du är den du säger och mer än så.

Hon visar med handling istället för ord på sin tro att Jesus är ingen annan än Gud själv i mänsklig gestalt på vår jord.
Det som var så viktigt att få reda på för dem och för oss alla.

Att orden hade blivit verklighet, dem vi hörde från profeten Jesaja:
Att Jesus hade kommit för att frambringa ett glädjebud till de betryckta, ge de förkrossade bot och förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade…
Att ordet blev människa.

Jesus kom för att ge allt detta och han vill möta människor och leva tillsammans med dem och oss.
Gud vill gå med oss alla dagar till tidens slut och bära oss genom allt det svåra.
Gud vill ha vår kärlek och att vi gör gott för varandra här på jorden.

Men att kämpa med sin tro handlar inte om att prestera ännu mer och pressa fram en starkare tro. Det handlar om att våga släppa taget, att släppa på sitt eget för att kunna öppna sig för att ta emot det Gud vill ge.
Kvinnan med nardusbalsam gav sin kärlek till Jesus med den tidens starkaste tecken på kärlek, den fina oljan av nardus.
Hon visade sin tro och vågade följa den.

Och han tog emot hennes kärlek och hennes gåva.
Och då blev det klart, att för Jesus är vi alla medräknade och accepterade, Gud ser oss alla som sina älskade barn, Guds avbilder och älskade människor vem vi än är.

Eller som Paulus skulle skriva senare: Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Läs dagens text från Mark 14 här

Predikan 2 i Fastan 3 Ramnäs kyrka mars 2020